Den Heliga Koranen på svenska

49- Och boken [där allt i människans liv är upptecknat] skall läggas fram, och du får se de trotsiga syndarna ängslas inför dess innehåll och höra deras rop: “Vi är förlorade! Vad är detta för en bok, som varken utelämnar små felsteg eller grova överträdelser?” I den skall de få återse [alla] sina handlingar; men din Herre skall inte låta någon tillfogas orätt.

50- OCH [MINNS] hur Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam, och hur alla föll ned utom Iblees; han tillhörde skaran av osynliga väsen och han trotsade sin Herres befallning. Vill ni ta honom och hans anhang till era beskyddare i Mitt ställe, fastän de är era fiender? Då gör de orättfärdiga ett dåligt byte!

51- Jag lät dem lika litet bevittna skapelsen av himlarna och jorden som deras egen skapelse; och Jag tar inte dem till medhjälpare som vill leda människorna vilse.

52- [Tänk på] Dagen då [Gud] skall säga: “Anropa [nu] dem som ni påstod ha del i Min makt.” Och de skall anropa dem men de kommer inte att få svar; mellan dem har Vi lagt en oöverstiglig klyfta.

53- De trotsiga syndarna kommer att se Elden och veta att de skall bli [lågornas] rov, men de kommer inte att finna en väg att fly undan.

54- I DENNA Koran har Vi till nytta för människorna framställt alla slag av liknelser där Vi låter detaljerna växla. Men människan är en påstridig varelse som vill sätta allt i fråga.

55- Vad hindrar annars människorna att tro när de nås av [Guds] vägledning, och att be sin Herre om förlåtelse, om inte [deras hånfulla, utmanande begäran] att få drabbas av samma öde som folken i äldre tider [som förintades för sitt envisa motstånd mot sanningen] eller att ställas ansikte mot ansikte med de eviga straffen?

56- Vi sänder Våra budbärare enbart som förkunnare av hoppets budskap och som varnare; men de som förnekar sanningen vill få till stånd diskussioner för att med tomma argument försöka vederlägga [den klara] sanningen. Och de vågar skämta om Mina budskap och varningar.

57- Vem är mer orättfärdig än den som när han påminns om sin Herres budskap vänder ryggen till [i likgiltighet] och glömmer det [onda] han gjort? Vi täcker över dessa [människors] hjärtan så att de ingenting förstår och täpper till deras öron; och hur ofta du än uppmanar dem att följa [Guds] vägledning kommer de aldrig att låta sig vägledas.

58- Men din Herre är Den som alltid är beredd att förlåta, all nåds och barmhärtighets källa. Om Han ville ställa dem till svars för allt ont de gör, skulle Han [genast] ge dem deras straff. Men nej, en frist [sätts ut] för dem som de måste iaktta.

59- Dessa städer som Vi förstörde [därför att invånarna] ständigt begick orätt, förstörde Vi [först] efter det att Vi hade utsatt en frist för deras förstöring.

60- OCH MINNS hur Moses sade till sin tjänare: “Jag skall inte ge mig någon ro förrän jag når den plats där de två haven möts, hur länge jag än måste söka!”

61- Men när de nådde platsen där de två haven möts, glömde de sin fisk och den tog sig fram till havet.

62- Och sedan de hade gått ännu ett stycke sade [Moses] till sin tjänare: “Sätt nu fram vårt middagsmål; det har varit en ansträngande färd!”

63- [Tjänaren] sade: “Så besynnerligt! När vi begav oss till klippan där [för att vila] glömde jag bort fisken. Det kan bara ha varit Djävulen som fick mig att glömma den! Och den tog sig fram till havet; det är sannerligen märkligt!”

64- [Moses] sade: “Detta är just den plats Vi söker!” Och så vände de tillbaka samma väg som de kom

65- och fann en av Våra tjänare som Vi hade visat Vår nåd och låtit få del av något av Vår egen kunskap.

66- Moses sade till honom: “Får jag följa dig så att du kan lära mig något av allt det som du har fått veta om rätt och orätt?”

67- [Den vise mannen] svarade: “Du kommer inte att ha tålamod med mig!

68- Skulle du kunna stå ut med det som ligger utanför din erfarenhet?”

69- [Moses] svarade: “Om Gud vill, skall du få se att jag har tålamod; och jag skall lyda dig i allt.”

70- [Den vise] sade: “Nåväl! Om du vill följa mig får du inte fråga mig om något [som jag företar mig] förrän jag [själv] för det på tal med dig.”

71- Så började de sin vandring och [kom till en strand där] de steg i en båt; och [den vise mannen] gjorde ett hål i den [och Moses] utropade: “Har du gjort ett hål i den för att de som går ombord skall drunkna? Du har sannerligen gjort något oerhört!”

72- Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”

73- [Moses] sade: “Förlåt att jag glömde det och var inte för sträng mot mig!”

74- Och de vandrade vidare till dess de mötte en ung man och [den vise] dödade honom, [varpå Moses] utropade: “Har du berövat en oskyldig människa livet, som inte gjort orätt mot någon annan? Du har sannerligen begått en oerhörd handling!”

75- Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”

76- [Moses] sade: “Om jag hädanefter skulle fråga dig om något, låt mig då inte stanna i ditt sällskap; hela skulden för detta skulle då falla på mig!”

77- Och de vandrade vidare tills de kom till en by och bad dess invånare om mat, men de visade sig ogästvänliga. Sedan fann de en mur som hotade att störta samman och som [den vise mannen] byggde upp. [Och Moses] utropade: “Hade du velat kunde du säkert ha fått ersättning för detta.”

78- [Den vise mannen] sade: “Här skiljs våra vägar. Men jag skall låta dig veta den rätta innebörden av det som du inte kunde bevittna [stillatigande].

79- Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som hämtade sitt levebröd ur havet, och jag ville göra åverkan på den därför att de hotades av en kung, som med våld bemäktigade sig alla båtar han kunde få tag i.

80- Med den unge mannen förhöll det sig så att hans föräldrar var troende, och vi hade all anledning att befara att han på grund av sin våldsamma framfart och sin gudlöshet skulle bli en tung börda för dem;

81- vi hoppades därför att deras Herre i hans ställe skulle ge dem [en son] med bättre karaktär och som gav dem mera kärlek än han.

82- Och vad muren beträffar tillhörde den två faderlösa ungdomar i byn och under den låg en skatt begraven som var deras egendom. Deras far hade varit en rättrådig man och det var din Herres vilja att de, när de uppnått vuxen ålder, som en nåd från Honom skulle få gräva upp denna skatt. Ingenting av detta har jag gjort av egen drift. Där ser du innebörden av det som du inte [stillatigande] kunde bevittna.”

83- OCH DE frågar dig om den Tvåhornade. Säg: “Jag skall berätta något om honom som [är värt] att lägga på minnet.”

84- Vi skänkte honom stor makt på jorden och Vi gav honom [kunskap om] de rätta medlen [för att nå sitt] syfte liksom [den rakaste] vägen till varje mål.

85- Och han valde en [sådan rak] väg

86- [och gick mot väster] till dess han kom till den plats där solen går ned, och den gick ned – så föreföll det honom – i ett hav av gyttja. Och där fann han ett [oupplyst och ogudaktigt] folk. Vi sade: “Du Tvåhornade! Antingen går du hårt fram [mot dem] eller också behandlar du dem med mildhet!”

87- Han sade: “Den som lever i ondska och synd kommer vi att straffa; sedan skall han föras tillbaka till sin Herre och Han skall ge honom ett fruktansvärt straff.

88- Men den som tror och lever ett gott och rättskaffens liv skall i belöning få det högsta goda, och Vi skall göra Våra befallningar lätta [att utföra] för honom.”

89- Därpå följde han en väg

90- [mot öster] till dess han kom till den plats där solen går upp, och han fann att den gick upp över ett folk åt vilket Vi inte hade gett något skydd mot den.

91- Så som [han fann dem, så lämnade han dem]; Vi hade kännedom om allt som rörde honom och [Vi stödde honom i allt].

92- Därpå följde han en väg,

93- som ledde till [en plats] mellan de två bergskedjorna och vid deras fot fann han ett folk som knappast förstod ett ord [av hans språk].

94-De sade: “Du Tvåhornade! Gog och Magog stör ordningen och sår fördärv på jorden. Kan vi begära av dig att du, mot en avgift, bygger en skyddsmur mellan oss och dem?”

95-Han svarade: “Det som min Herre har lagt i mina händer är av större värde för mig [än era bidrag]; ge mig därför en arbetsstyrka [som jag kan förfoga över] så skall jag uppföra en skyddsvall mellan er och dem.

96- Forsla [nu] hit järn i block och tackor!” När han hade fyllt utrymmet mellan bergväggarna [med järnet], sade han: “[Tänd eldar och] låt blåsbälgarna arbeta!” Och när han fått [järnet] att glöda, begärde han: “För hit smält koppar, som jag skall gjuta över [skyddsmuren]!”

97- Och [muren blev färdigbyggd och Gog och Magog] kunde varken klättra över den eller bryta sig igenom den.

98- Och [den Tvåhornade] utbrast: “Detta [har åstadkommits tack vare] min Herres nåd! Men när det som min Herre har lovat blir verklighet, skall Han jämna det med marken. Vad min Herre lovar är sanning!”

99- OCH DEN Dagen skall Vi låta [människomassorna svalla] och bryta sig mot varandra som bränningar; och då skall [domens] basunstöt ljuda och Vi skall samla dem [alla] i en enda församling.

100- Den Dagen skall Vi breda ut helvetet i hela dess bredd framför dem som förnekade sanningen,